Så görs vägningen

Rättad.

2026-08-05 Metodsidan angav fel orsak till att en del löften saknar vägda handlingar. Det stod att sökningen för nästan en femtedel av löftena inte hittar något dokument alls från partiet att ens pröva, och att det gällde nästan hälften av Liberalernas löften. Båda delarna var fel. Alla de löftena har hundratals eller tusentals egna partihandlingar som skulle kunna prövas. Den verkliga orsaken är att sökningen kräver att löftet och handlingen delar tillräckligt många utmärkande ord, och att korta, allmänt hållna löften inte når dit. Andelen är också en annan i dag: 79 av 467 löften, och för Liberalerna en tredjedel i stället för nästan hälften. Ingen koppling, inget utslag och ingen siffra om vad partierna gjort har ändrats — det var förklaringen som var fel, inte vägningen.
2026-08-09 Metodsidan bar fyra tal som skrivits in som siffror och därmed stannat i den dag de mättes. Det stod att Miljöpartiets löften bar 155 kopplingar och Centerpartiets 131, medan Kristdemokraternas bar 8 och Liberalernas 6 — i dag är talen 211, 128, 28 och 12. Det stod också att sökningen inte hittar fram till «knappt en femtedel» av löftena, «79 av 467», och att det gav en tredjedel för Liberalerna och en tiondel för Socialdemokraterna. Rätt tal är 55 av 553, alltså tio procent. Alla fyra slås nu upp ur datat när sidan byggs och kan inte åldras igen. Ingen koppling och inget utslag är ändrat.

Vi ställer partiernas löften inför valet 2026 bredvid det de faktiskt gjorde i riksdagen åren innan, 2022–2026. Alltså: vad gjorde de i frågan redan innan de lovade något om den? Här står hur vi går till väga, och var gränserna för metoden går.

Så kopplas ett löfte till en handling

En koppling är sajtens minsta byggsten: ett löfte i ena änden, något ett parti gjort i riksdagen i den andra, och ett citat som visar att de handlar om samma sak. Så blir en till:

Ett program letar. Det söker igenom allt partierna gjort i riksdagen — egna förslag, frågor till ministrarna och omröstningar — efter sådant som kan höra ihop med ett löfte.
Citatet kontrolleras ord för ord. Varje träff måste bära ett citat ur dokumentet självt som visar vad saken gäller, och citatet jämförs tecken för tecken med originalet. Stämmer det inte läggs träffen åt sidan. Det kravet sänker vi aldrig.
En människa säger ja. Ingenting visas förrän en person läst citatet och godkänt det. Varken en språkmodell eller ett program får sista ordet.

Vad en cell betyder

Rutnätet har en rad per löfte och en kolumn per riksdagsparti. En cell fylls bara där partiet självt agerat: hur partiet röstade i en kopplad omröstning, eller att partiet självt skrivit en kopplad motion. I linje och emot beskriver riktningen mot löftet, inte om det är bra eller dåligt — att agera emot ett löfte kan vara precis vad en väljare hoppas på. Därför finns ingen grön-röd-skala; formen på cellen och det utskrivna ordet bär allt.

Vad som räknas som en handling

Arbetet i riksdagen ser olika ut. En ledamot kan föreslå en åtgärd rakt av — "arbetsgivaravgiften ska sänkas" — eller be regeringen utreda den: "se över möjligheten att sänka arbetsgivaravgiften". Eller bara beskriva ett problem: "dagens avgifter är för höga". De två första räknas som handlingar. Den tredje gör det inte — en beskrivning av läget är inte något partiet har gjort.

Att räkna även uppmaningar att utreda är ett medvetet val. Att begära en utredning är ett av de vanligaste sätt en enskild riksdagsledamot faktiskt kan agera, och att bara godta det skarpast formulerade förslaget skulle mäta hur partierna skriver i stället för vad de gör. Men en begäran om att utreda något är inte detsamma som att göra det. Därför står alltid det exakta citatet intill kopplingen: läs det, så ser du om partiet föreslog åtgärden eller bad någon annan titta på den.

Regering och opposition agerar inte likadant

Ett oppositionsparti driver sin politik med motioner. Ett regeringsparti driver den med propositioner — lagförslagen som regeringen lämnar till riksdagen. Registret väger motioner men inte propositioner, och skälet är att en proposition inte bär något parti: den skrivs av ett departement och läggs av regeringen som helhet. Att fördela den på regeringspartierna vore en bedömning av vem som drivit vad, och sådana gissningar gör vi inte.

Följden ska sägas rakt ut: läser man bara motionerna ser oppositionen flitig ut och regeringen tom. Det säger mer om rollerna i riksdagen än om partierna, och så ska tabellen inte läsas.

Vägen till regeringspartiernas handlingar går i stället genomomröstningarna. När ett förslag når kammaren måste varje parti ta ställning, och rösterna är offentliga, exakta och redovisade per parti — också när en ledamot röstar mot sin egen partilinje. Därför prioriterar vi omröstningar framför propositioner i det fortsatta arbetet. En omröstning visar vad ett parti gjorde när det gällde; en proposition visar bara att regeringen som helhet ville något.

Vi har hunnit olika långt med olika partier

Registret är inte lika fullt för alla åtta partierna. Just nu är det som vägts ojämnt fördelat: Socialdemokraternas löften bär 284 kopplingar och Miljöpartiets 226, medan Liberalernas bär 12 och Sverigedemokraternas 49.Det är inget mått på partierna. Så här ser det ut bakom siffran:

Vi hade helt enkelt inte letat lika mycket. Sökningen gick igenom löftena i den ordning de råkade ligga i vår fil, och den ordningen följer partierna. Tog tiden slut var det alltid samma partier som blev utan. Det är rättat: numera tas det löfte först som vi letat minst på.
Vi väger bara det ett parti självt skrivit under. En handling räknas mot ett löfte bara om partiet bakom löftet också står bakom handlingen. Det är en medveten gräns: annars vore det inte partiets eget agerande vi vägde.
Sökningen hittar inte fram till alla löften. För att vi ska läsa igenom en handling måste den likna löftet tillräckligt mycket i ordval. För 2918 av 3950 löften — 74 procent — liknar ingen enda handling löftet tillräckligt, och då blir det aldrig prövat mot någonting. Det beror nästan aldrig på att partiet saknar handlingar; de partierna har hundratals eller tusentals egna i registret. Det beror på att löftet är kort och allmänt hållet. "Vi ska satsa på vårdpersonalen" delar för få utmärkande ord med något enskilt dokument för att peka ut vilket som borde läsas. Det slår ojämnt: för Liberalerna gäller det 91 procent av löftena, för Kristdemokraterna 19 procent. Nästan alla de här löftena låg strax under gränsen, inte långt ifrån den, och gränsen är därför vidgad — ungefär hälften av dem kommer att prövas efterhand som sökningarna körs. Att vidga den sänker inga krav på beläggen: varje förslag måste fortfarande bära ett exakt citat och godkännas av en människa. Det betyder bara att vi läser igenom fler handlingar för att hitta dem.
Partier arbetar olika mycket med motioner. Under mandatperioden skrev en centerpartistisk riksdagsledamot 48 egna förslag, en liberal 18 — räknat som medianen per ledamot. Motioner är den vanligaste handlingen vi kan väga, så ett parti som arbetar på andra sätt syns mindre här — utan att för den skull ha gjort mindre.

Slutsatsen är enkel och tråkig: ett tomt fält betyder att vi inte har vägt rutan, aldrig att partiet varit passivt. Jämför därför inte partier på hur många kopplingar de har. Läs raden för det löfte du bryr dig om, och läs citatet.

Varför "i linje" dominerar

De flesta vägda handlingarna är partiets egna motioner, interpellationer och skriftliga frågor — och dem skriver ett parti sällan mot sin egen linje. Att i linje är så mycket vanligare än emot säger därför mer om vilken sorts handlingar som finns än om hur väl löften hålls. Omröstningar är den handlingstyp som på allvar kan gå åt båda hållen, eftersom partiet där måste ta ställning till någon annans förslag. Räkna alltså inte ihop registret till ett betyg: det visar vad partierna gjort, inte hur mycket de hållit.

Därför står två skilda saker isär på varje partisida. Talen högst upp gäller partiets egna löften — där hamnar emot nästan aldrig, eftersom ett parti sällan handlar mot vad det självt lovat. Vad partiet gjort när andra partier lovat något räknas för sig längre ner. Ett emot där är oenighet mellan partier, inte ett brutet löfte, och det ska inte läsas som att partiet svikit sig självt.

Tomma celler är ärliga

Saknas en ren, kontrollerad koppling står cellen tom. Tomt är inte ett betyg och inte ett misslyckande att dölja — det betyder bara att registret ännu inte vägt just den rutan. Vi hittar aldrig på ett svar för att fylla täckning.

Vad vi aldrig låter avgöra

Att inte ha röstat. Partierna kommer ofta överens om att lika många från varje sida stannar hemma, så att styrkeförhållandet består. Frånvaro är därför sällan ett ställningstagande. Vi visar den på ledamotssidorna, men den påverkar aldrig ett omdöme.
Vad en ensam ledamot skrivit. Ett förslag som en ledamot lämnat in på egen hand hamnar på den personens sida, inte på partiets. Det är inte partiets linje.
Frågor till ministrarna. Dem ställer ledamöter var för sig. De syns på personens sida, men ger inget omdöme om partiet.
Ett löfte utan sakfråga. Många löften räknar upp flera saker på en gång, och säger sällan hur mycket. Det hindrar inte vägningen: säger ett parti att skatterna ska bli lägre och föreslår det sedan en skattesänkning i riksdagen, drar det åt det håll det sa. Handlingen vägs mot den punkt den faktiskt träffar, och citatet intill visar vilken punkt det är. Men löftet måste peka på något — en sakfråga och ett håll i den. Ord som bara beskriver ett tillstånd, "en anda som främjar investeringar" eller "ett tryggare Sverige", pekar ingenstans som går att jämföra med, och då står cellen tom. Samma krav ställs på handlingen: en mening om varför något behövs är inte en åtgärd. Fläskvågen ställer ett hårdare krav på samma löfte och sätter noll kronor på det — men det är för att ett belopp kräver en nivå att räkna på. Att jämföra två håll kräver bara två håll.

När vi har fel

Hittar du ett verkligt fel rättar vi det synligt, med en rättelsenot på berörd sida. Tyst rättelse förekommer inte. Varje koppling går att följa hela vägen till riksdagens eget dokument och, när den finns, en arkivkopia.