Metod

Här förklarar vi i klartext hur vi räknar ut vad partiernas vallöften kostar. Allt är öppet — vem som helst kan kontrollera siffrorna. Och vi räknar på exakt samma sätt för alla åtta riksdagspartier.

Så räknar vi pengarna

Vi räknar allt i 2026 års penningvärde, så att äldre och nyare löften går att jämföra rakt av. Och vi räknar bara vad ett löfte kostar — inte vad det längre fram kanske skulle dra in eller spara. Sådana "om det här, så det där"-effekter räknar inget parti på samma sätt, så vi låter bli helt och säger det rakt ut. Hellre jämförbart än krångligt.

Två sorters löften — och vad en nolla betyder

Alla vallöften går inte att prissätta, och det beror inte på oss utan på hur de är skrivna. Höj barnbidraget med tvåhundra kronor går att räkna på. Psykiatrin ska stärkas gör det inte — det säger vart partiet vill, men inte med vilket medel. Båda är löften. De är bara olika sorters löften, och vi märker ut vilken sort varje löfte är.

• Reformlöfte. Citatet pekar ut något som går att göra: ett medel, en nivå, ett belopp, eller en lag som ska ändras. Det går att sätta en prislapp på, och det går att pröva efteråt om det blev gjort.
• Inriktningslöfte. Citatet säger vart partiet vill utan att säga hur. Det finns ingen åtgärd att räkna på, så beloppet är noll — och noll betyder här «ingenting att räkna på», inte «det här är gratis».

Skillnaden spelar roll, för en nolla kan betyda två helt olika saker. Ett förbud mot något kostar staten nästan ingenting att införa — där är nollan ett svar. Ett löfte om att «stärka den nära vården» har också noll, men där är nollan en fråga som inte gått att besvara. Tidigare såg de likadana ut på sidan. Nu står det utskrivet vilket det är.

Ett inriktningslöfte är alltså inte ett sämre löfte, och det räknas inte bort. Det räknas bara inte in i kronorna, eftersom det inte finns några kronor att räkna. Kostar politiken bakom det något står den kostnaden på partiets konkreta löften i samma fråga.

Var siffrorna kommer ifrån

Helst vill vi ha en siffra som någon med insyn redan har räknat på. Vi tar dem i den här ordningen, med den mest pålitliga först:

1. En myndighet — till exempel Riksdagens utredningstjänst, som räknar åt riksdagens ledamöter. Det vi litar mest på.
2. Partiet självt — när partiet har satt en egen prislapp på sitt löfte.
3. Etablerade medier — siffror från de nyhetskällor vi har godkänt i förväg.
4. En egen uppskattning — när ingen annan angett ett belopp gör vi en datorgjord uppskattning utifrån vad liknande reformer har kostat. Den märks alltid med ett ungefär-tecken och ett spann, så att man ser att det är en uppskattning.

Vilken av nivåerna en siffra kommer från syns alltid på löftessidan. Vi hittar aldrig på, och vi visar aldrig en uppskattning som om den vore exakt.

Ibland lånar en uppskattning sin nivå från ett annat löfte på sajten: samma sorts åtgärd har redan prissatts, och då lägger vi den nya på samma nivå i stället för att gissa på nytt. Då står det vilket löfte nivån är hämtad från, med en länk dit. Läsaren ska kunna klicka sig vidare och se om det ankaret i sin tur håller. Ett lånat belopp utan uppgift om varifrån är en siffra ingen kan följa till sin grund, och det är precis vad en öppen uträkning ska förhindra.

Samma princip styr nivån: samma åtgärd ska kosta lika mycket oavsett vilket parti som lovar den. Lovar tre partier fler poliser utan att säga hur många får de tre samma belopp. Att låta ett av dem stå på noll vore inte försiktighet — det vore att göra jämförelsen mellan partierna missvisande.

Vi har läst olika mycket om olika partier

Antalet löften på ett parti är inte ett mått på partiet. Det är ett mått på hur mycket av partiets material vi hunnit läsa, och där ligger vi ojämnt till: 235 lästa sidor hos Kristdemokraterna mot 21 hos Sverigedemokraterna. Jämför därför inte partier på hur många löften de har.

Så här uppstod skillnaden. Vi hämtar partiernas löften från deras egna webbplatser, och webbplatserna ser olika ut. Kristdemokraterna publicerar sin politik som ett uppslagsverk med drygt tvåhundra sidor, en per sakfråga, och när vi började läsa det uppslagsverket fick vi hundratals löften från ett enda parti. Andra partier hade vi bara läst några enstaka sidor hos — inte för att de sagt mindre, utan för att vi inte hade öppnat lika många sidor. De har nästan alla ett likadant uppslagsverk: Centerpartiet har drygt tvåhundra sidor, Liberalerna och Socialdemokraterna vardera drygt hundratjugo, Vänsterpartiet hundraelva, Miljöpartiet nittioåtta och Moderaterna åttiosju. Vi hade helt enkelt bara läst ett av dem.

Det är rättat på tre sätt, den 17 augusti 2026. Varje parti har nu en registrerad väg in till hela sin politikavdelning. Läsningen tar det parti först som vi läst minst av, så att det som ligger efter hinner ikapp i stället för att hamna längre efter. Och kolumnen «sidor lästa» på startsidan står bredvid antalet löften, så att den som jämför ser vad talen vilar på.

Under tiden utjämningen pågår gäller det enkla och tråkiga: läs summan och läs citatet för det löfte du bryr dig om. Ett parti med få löften här har inte lovat mindre — vi har läst mindre.

Vad vi räknar ihop

• Hela mandatperioden. Vi summerar kostnaden för de fyra åren 2027–2030, då nästa regering sitter. Ett löfte som kostar varje år räknas gånger fyra; en engångskostnad räknas en gång.
• Skattesänkningar räknas som en kostnad. Om staten får in mindre pengar är det lika mycket ett hål i kassan som en ny utgift.
• Sparande räknas separat. Säger ett parti att de ska spara in pengar någon annanstans drar vi av det tydligt och för sig — så att ingen kan nolla sin nota med en svepande rad om "effektiviseringar".
• Samma politik räknas bara en gång. Lovar flera partier samma sak — till exempel att försvaret ska nå fem procent av BNP — räknas det en enda gång i totalsumman och i en tänkt regering: politiken går bara att genomföra en gång, annars skulle samma krona räknas dubbelt. I jämförelsen mellan partier räknas däremot varje partis löfte fullt ut, för vart och ett av dem skulle genomföra det. Skiljer sig prislapparna åt visar vi spannet mellan dem, och länkningen syns öppet i datan (grupp-id).
• Orimligt stora löften granskas för hand. Ett enskilt löfte med en osannolikt hög prislapp publiceras inte automatiskt — en människa tittar på det först, som en spärr mot uppenbara fel.

Totalsumman är ett spann, inte en exakt siffra

En enda prislapp är sällan exakt. Därför ger vi varje löfte ett spann — ett lägsta, ett troligast och ett högsta belopp — i stället för en tvärsäker siffra. Hur brett spannet är beror på hur säker källan är: en officiell siffra får ett smalt spann, en egen uppskattning ett bredare.

Varje egen uppskattning granskas av en människa innan den publiceras: uppskattningen läggs i en öppen granskningskö där beloppet bekräftas, justeras eller avvisas — och varje beslut loggas publikt med vem, när och varför. Spannet följer alltid med; granskningen gör inte en gissning till ett facit, den kontrollerar att gissningen är rimlig och rätt klassad.

När vi sedan lägger ihop alla löften till en totalsumma blir den faktiskt säkrare än varje enskild gissning. Tänk dig att du gissar vikten på hundra paket. På en del gissar du för högt, på andra för lågt — och felen tar till stor del ut varandra, så din gissning på den totala vikten hamnar närmare sanningen än de flesta enskilda gissningarna. Samma sak här: totalens spann blir tätare än om man bara la ihop alla lägsta belopp för sig och alla högsta för sig (vilket skulle anta att vi råkat gissa fel åt precis samma håll på allt — osannolikt).

Men eftersom våra uppskattningar är gjorda på samma sätt drar de ändå åt lite samma håll, så vi snävar inte till spannet ända in. Vi visar totalen som en siffra plus ett spann som täcker det troliga utfallet i ungefär fyra fall av fem. Siffran är inte ett facit — spannet är ärligheten. Hela uträkningen ligger öppet i koden bakom sajten, fri att granska.

Jämförelser som alla förstår

Siffror i miljarder är svåra att känna. Därför får varje löfte en kort, torr rad som översätter prislappen till en helt opolitisk vikt-liknelse: om varje krona vägde ett gram, hur mycket väger då löftet? Svaret uttrycks i djur — blåvalar, elefanter, giraffar. Vi undviker med flit måttstockar som själva kan vara vallöften (som vårdplatser eller skolluncher), eftersom sådana inte är neutrala.

Raden skrivs av datorn efter en fast mall som är exakt likadan för alla åtta partier, och skämtar aldrig om sakfrågan, personen eller partiet — bara om storleken. Vilket parti som lovat påverkar aldrig raden. Tre andra saker gör det, och alla tre står i datat: beloppet, ämnesområdet — som bara avgör vilket djur det blir, för omväxlings skull, så att inte allt jämförs med blåvalar — och om partiet sagt hur löftet ska betalas, vilket avgör om raden slutar «Finansiering: angiven» eller «ej angiven».

Ett par procent av löftena bär i stället en rad som en språkmodell skrivit och en människa godkänt. Samma regler gäller för den — bara storleken, aldrig sakfrågan — men den kommer inte ur mallen, och det är därför den står utskriven under AI-förordningen nedan.

Utöver vikt-raden finns bara en sorts jämförelse kvar, och den är rent fysisk: en trave enkronor jämförd med avståndet till månen eller Mars, redovisad som hur stor del av vägen traven räcker. Jämförelser i löner, vårdkostnader, skolmåltider, vägbyggen eller försvarsmateriel är borttagna — de kan alla själva vara vallöften, och en måttstock som är en stridsfråga är inget mått.

Vi kontrollerar varje citat

Varje citat vi publicerar måste stå ordagrant i källan. Hittar vi inte exakt de orden stryker vi citatet. Det är vårt starkaste skydd mot påhitt — ingen kan smuggla in ett löfte som ingen faktiskt har sagt.

Kontrollen görs i två led, av två olika sorters granskare. Citatet läses av en andra, oberoende dator — en annan modell än den som hittade löftet, och att de två måste vara olika är inskrivet i koden — som ställer citatet mot källtexten och svarar på om orden står där, om rätt parti sagt dem och om beloppet verkligen finns i texten. Själva prislappen kontrolleras inte av en dator alls. Är beloppet en egen uppskattning går löftet undantagslöst till en människa, oavsett hur säker modellen säger sig vara. En gissning granskas av en person, inte av ännu en gissare. Koden för båda leden ligger öppen för den som vill granska den.

Löften från tal och video

De flesta löften kommer från text — partiernas webbplatser, riksdagens dokument, nyhetsartiklar — och då kräver vi att citatet står exakt så i texten. Men en del löften sägs i tal, till exempel i Almedalen, där det enda som finns är talarens egna ord i en film.

Då jämför vi citatet mot en textversion av talet, men utan att vara petiga på stora och små bokstäver eller kommatecken — eftersom en automatisk textversion av tal ofta blir slarvig med just det. Det är en medveten och liten uppmjukning som bara gäller tal; text behåller den strikta kontrollen. Vi märker alltid ut när ett löfte kommer från ett tal.

Två saker om den här gruppen ska sägas rakt ut, för de är svagare än resten av materialet. Textversionen har vi sparad, men vi publicerar den inte. Den ligger i vårt slutna arkiv och inte i det öppna kodförrådet, av ett skäl som inte är vårt att välja bort: ett tal är talarens eget verk, och vi får citera ur det men inte lägga ut det i sin helhet. Det betyder att du kan se att vi kontrollerat citatet mot texten och vilken dag — det står under citatet på löftets egen sida — men du kan inte göra om kontrollen själv utan att lyssna på filmen. Det är svagare än en arkivkopia du kan öppna, och står därför utskrivet varje gång i stället för att gömmas. Och länken pekar inte alltid på rätt tidpunkt i filmen. Där källan är en videolänk gör den det, så att vem som helst kan höra orden själv; där partiet i stället publicerat talet på sin egen sida länkar vi dit, och då får man leta själv. Av de 28 löften som kommer ur tal har 12 en tidpunkt. Vi skriver hellre ut det än låter det se jämnare ut än det är.

AI-förordningen: var AI används, och vem som ansvarar

Sajten byggs med hjälp av AI, och det ska synas exakt var. Sedan den 2 augusti 2026 kräver EU:s AI-förordning att den som publicerar AI-skriven text i frågor av allmänintresse säger det öppet. Vallöften och prislappar är just sådana frågor, så här står det utskrivet — punkt för punkt, i stället för som en svepande brasklapp.

Det här skriver eller föreslår en språkmodell

• Åtta av tio prislappar, och texten som förklarar dem. Saknas en officiell siffra föreslår en språkmodell ett belopp och skriver uträkningen under det. Sådana belopp bär alltid ett ungefär-tecken (≈), ett spann och källnivån "egen uppskattning" på löftessidan — du ser alltså på siffran att den är gissad.
• Marginalanteckningen under ett par procent av löftena. Alla övriga får i stället den fasta vikt-raden längre upp på den här sidan, som räknas fram utan språkmodell.
• Förslagen i granskningsköerna. Vilket besked ett citat ger i Frågevågen, och vilken riksdagshandling som hör ihop med vilket löfte i Handlingsvågen, föreslås av en språkmodell och kontrolleras av en annan, oberoende, innan en människa avgör saken.

Det här rör en språkmodell aldrig

• Citaten. Varje citat måste stå ordagrant i källan, och det kontrolleras maskinellt tecken för tecken. Ingen språkmodell får formulera om, korta eller släta ut ett citat.
• Summorna. Partisummor, finansieringsgapet, topplistorna och vikt-jämförelserna räknas fram ur datat efter fasta regler. Samma data ger alltid samma siffra, hur många gånger man än kör om det.
• Domarna i Handlingsvågen. Att ett parti agerat i linje med eller emot ett löfte följer av godkända kopplingar efter en fast regel — det är ingen bedömning som görs om i stunden.
• Frågorna i Frågevågen. De väljs av väljarnas egna prioriteringar i två oberoende opinionsmätningar, inte av oss och inte av en modell.

Vem som bär ansvaret

Redaktionellt ansvarig för utlovat.se är Martin Kronvall, som nås på hej@utlovat.se.

Ansvaret är inte en formulering utan hur arbetet faktiskt går till: inget nytt löfte och inget belopp når sajten utan att en människa släppt igenom det. Föreslår en språkmodell en prislapp hamnar löftet i en öppen granskningskö, och där blir det liggande. Det enda som kan släppa ut det är att den ansvariga människan sätter ett godkännande på det — en åtgärd som kräver behörighet i kodförrådet och som ingen maskin kan utföra åt oss. Beslutet sparas med tidpunkt, och kön ligger öppen hela tiden, så vem som helst kan se vad som väntar på besked och vad som släpptes igenom.

Det ska sägas lika rakt vad spärren inte är: sajten byggs om automatiskt, och delar av arbetet skriver till kodförrådet utan att en människa trycker på något varje gång — källkontroller, arkivkopior, uppdaterade sammanräkningar. Det är maskinellt arbete på material som redan är godkänt, inte en väg förbi granskningen. Gränsen går vid vad som får bli ett publicerat påstående: den passeras bara av ett mänskligt godkännande. Varje ändring, också maskinernas, ligger kvar i kodförrådets historik med tidpunkt. Hela kedjan är öppen på GitHub ↗ (öppnas i en ny flik).

Veckokrönikorna är borttagna

Under juni till augusti 2026 publicerade vi en veckokrönika som sammanfattade veckans nya löften. De sex krönikorna är avpublicerade sedan den 14 augusti 2026.

Skälet är att texterna bar sina summor inskrivna i löptexten. Rättar vi ett belopp någon annanstans blir en sådan mening tyst osann, och en krönika från juli hade fortsatt visa en totalsumma som inte längre stämde. Att i stället skriva om texten i efterhand vore att skriva om vad vi sagt. Vi valde att ta bort dem.

Texterna är inte raderade — de ligger kvar i kodförrådet tillsammans med all annan data, så att det går att se vad som stod där och när. Borttagningen står i rättelseloggen, och sidan där de låg säger detsamma. Ingen siffra på sajten påverkas.

Frågevågen — så registrerar vi partiernas besked

Frågevågen för register över vad partierna säger i valets stora frågor. Metoden i fem punkter:

1. Frågorna väljs av väljarna, inte av oss. En fråga tas in när den ligger bland de viktigaste i mätningar från två oberoende undersökningsinstitut — Novus ("Viktigaste politiska frågan", topp 10, någon av de två senaste mätningarna räknas) och den nationella SOM-undersökningen (topp 15). Källbeläggen står på varje frågesida. Frågor tas aldrig bort före valdagen.

2. Vi frågar aldrig partierna. Ett besked finns för oss bara om det är publicerat: ordagrant citat ur en källa på vår öppna källista, med länk och datum. Enkäter går att putsa i efterhand — publicerade ord går inte att putsa. Till nästan varje besked hör dessutom en arkivkopia av sidan; undantaget är de fall där kopian visade sig inte bära citatet, och då sätter vi hellre ingen kopia än en som inte styrker något.

3. Beskedet måste stå i citatet. Varje delfråga besvaras med ja, nej eller villkorat — och bara om citatet ensamt räcker som belägg. En dator föreslår, en annan oberoende dator måste hålla med; vid minsta tvekan visar vi "besked saknas" i stället för att gissa. Tystnad redovisas exakt likadant för alla åtta partier, och den kommenteras aldrig.

4. Ingen backar i tysthet. Publicerade besked raderas aldrig. Byter ett parti position visas det gamla och det nya beskedet sida vid sida i svängregistret, båda med citat, källa och arkivkopia. Ett byte mellan ja och nej publiceras aldrig utan mänsklig granskning — regeln är densamma för alla partier. Och varje vecka kontrollerar vi att källorna finns kvar: en borttagen eller omskriven källsida stämplas synligt, och arkivkopian gäller. Fallen samlas under ändrade källor.

5. Ingen valkompass, ingen skala. Vi matchar inte dina åsikter mot partiernas, sätter inga betyg och placerar ingen på en axel. Vi visar beskeden bredvid varandra — slutsatserna är dina.

När källan ändrar sig

Till nästan varje citat hör en arkivkopia — en ögonblicksbild av sidan som den såg ut när vi hämtade citatet, sparad hos Internet Archive. Kopian godtas bara om citatet står ordagrant i själva ögonblicksbilden, och bär den inte citatet sätter vi ingen kopia alls hellre än en som inte styrker något. Bland undantagen finns både filmer, som inte går att spara som text på det sättet, och webbsidor där ingen tillgänglig kopia ännu bär citatet. De står utan arkivlänk tills en sådan kopia finns.

Just nu väntar 24 källor på en arkivkopia. Arkivtjänsten har inte svarat sedan 2026-08-19, och en kopia vi inte kan hämta är inte samma sak som en kopia som saknas. Vi skriver hellre ut att vi väntar än låter luckan se ut som ett val. Kommer arkivet inte tillbaka inom två veckor räknas väntan inte längre som en förklaring — då är det vårt problem, inte arkivets.

Sedan öppnar vi källorna igen varje vecka — både löftenas och partibeskedens — och jämför mot citatet. Svarar sidan inte längre, eller står citatet inte längre där, sätts en synlig stämpel vid citatet och arkivkopian gäller. Vi ändrar aldrig citatet i efterhand för att få det att stämma med hur sidan ser ut i dag.

Fallen samlas på ändrade källor, med vad vi citerade och vad sidan säger nu, sida vid sida. Där står också vem som äger sidan — när riksdagen språkgranskar en motion är det riksdagen som ändrat texten, inte partiet som skrev den. Vi redovisar vad som står, aldrig varför.

Är det vi som haft fel — ett citat som aldrig stämde — är det ingen ändrad källa utan ett fel hos oss, och då hamnar det i rättelseloggen.

Hur mycket finns det egentligen att röra sig med?

Det finns en gräns för hur mycket nya pengar staten realistiskt kan lägga på reformer. Som mått använder vi ett konkret, officiellt tal: regeringens egen reformbudget i budgetpropositionen för 2026 — knappt 80 miljarder kronor per år, utöver försvar och stöd till Ukraina. Vi ställer summan av alla löften mot det utrymmet över hela mandatperioden (fyra år, alltså cirka 320 miljarder) — och den blir nästan alltid övertrasserad. Det är liksom poängen.

Varför just den siffran? För att den är hämtad ur regeringens egen budget och därför lätt att kontrollera. Konjunkturinstitutets bedömning av det egentliga reformutrymmet är dessutom ännu snävare — så om något är vår mätare snäll mot löftena. Saknas en pålitlig siffra visar vi bara löftessumman och säger varför.